[VARNING: Jag förutsätter att du har sett filmen I Am Legend, om du inte har det så kommer texten nedan kanske förstöra filmen lite för dig, så se filmen först och kom tillbaka och läs sen.]
Gillar du zombie-film? Jag älskar zombie-film. Jag hatade det innan, men sen "läste" (läs lyssnade) jag The Zombie Survival Guide och World War Z av Max Brooks, typ komediböcker, skrivna i exakt samma stil som A Robot Uprising av Daniel H. Wilson (han fick mycket av sin stil att skriva från Max Brooks). Skitbra böcker om vad Zombies egentligen är, sådär vetenskapliga beskrivningar, deras egenskaper och möjligheter, varför de fungerar som de gör, typ psykoanalyser och sånt i en härlig anda.
Så nu är det skitkul att se zombie-filmer och man sitter och kritiserar dem för att de inte visar zombie'sarna rätt och sånt typ "no way, det där hade aldrig en zombie klarat av att göra"
Den här filmen har dock dispans för att de faktiskt aldrig säger att det är zombies.
Det är ju uppenbart att det är en zombiefilm, men de erkänner aldrig det. Det är fortfarande människor som går att konvertera tillbaka, så de tillåts lite annorlunda förhållanden. En sak som jag stör mig sjuuuukt mycket på i filmen var den uppenbara storyn som de startade med tjej-dark-seekern och kill-dark-seekern som de aldrig avslutade. Han snodde den bruden och började experimentera på henne, då blev den där killen skitsur på honom och gick nästan ut i solen och dog själv bara för att lyckas ta tillbaka sin tjej. Bevisligen kunde alltså dark-seekers känna kärlek. Sen gick killen efter will smith som fan bara för att hämnas sin brud. Men de nämner aldrig det och avslutar liksom aldrig storyn. Jag väntade mig hela tiden att will smith skulle säga "ohhh de har visst mänskliga känslor trots allt" och lämna tillbaka bruden och så lugnade killen sig eller nått. De var ju bevisligen ganska intelligenta eftersom den där ena killen var ledare för en hel organiserad armé.
Det känns som att det var en sjukt bra men jättelång bok som de var tvunga att trycka in i 2 timmar. Kan du tänka dig boken? Fylld med existensiella diskussioner om livet, vad människor egentligen är och intelligens. Sjukt mycket pyskologi om ensamhet och hur huvudpersonen lyckas överleva, karaktärsuppbyggandet och sen nedbrytningen när hunden dör. Det skulle kunna vara världens mest psykologiska och filosofiskt djupgående fiktionsböckerna i årtiondet.
Dostoyevski i post-apokalyptisk miljö med massvis av vapen, modern teknik och diskussioner om vad intelligens är!
