Jag stod och kollade mig i spegeln och tänkte: "Varför växer håret på hakan mycket snabbare och kraftigare än resten av ansiktet?" "Well, vad som nu skapade våra kroppar tyckte väl det var kul att skapa oss med massa felaktigheter." Men sen tog rationella Fredrik över, då jag är evolutionist och inte religös, och tänkte: "Eller ja, det är väl snarare så att den som skapade våra hjärnor tyckte det var kul att skapa den så att vi konstant skulle hitta fel med oss själva."
I det spåret fortsatte jag sen och tänkte: "Vi har ju kvar så jävla många meningslösa saker från förr i tiden, kroppshår, naglar.. osv.." "Hmm, dåligt självförtroende är kanske också en kvarleva från en tid mer lämpad för det."
I dagens samhälle fyller dåligt självförtroende ingen funktion, eller "dåligt självförtroende" är väl kanske att ta i, men egenskapen att hitta fel med oss själva. Men hur var det förr?
Borde det inte ha hjälpt grottmänniskorna att överleva om de upptäckte ett fel med sig själva som de hade kontroll över. Om de hade en nagel som var 4cm lång av någon anledning så kanske de såg detta och tänkte "men sådär borde det ju inte vara" och slipade ner den så att det var mer praktiskt. Detta borde rimligtvis ha hjälpt dem att överleva i det långa köret.
Problemet är att idag har vi inga defekter som hindrar oss att leva ett produktivt liv. De sakerna som skulle ansets olämpliga för 100 000 år sedan finns i största sannolikhet inte idag, men instinkten att hitta fel med oss själva ligger kvar.
Kanske är dåligt självförtroende en kvarleva av en gången tid, ett evolutionistiskt verktyg som vi inte slängt ut ur våran "bra-att-ha" låda än.
