Jag har nyss lyssnat igenom en väldigt bra bok. En som jag tyckte var väldigt fantastisk och som nådde mig på ett djupare plan än till exempel The Dilbert Principle och The Way of the Weasel (båda författade av Scott Adams) som i sig var väldigt roliga böcker. Catch 22 är en bok av Joseph Heller som beskriver Yossarian och en mängd andra karaktärer som är B-25 bombare stationerade i Frankrike och Italien under andravärldskriget. Boken är utormordentligt rolig och jag skrattade högt på flera ställen, men den är samtidigt fruktansvärt seriös och visar hur allvarligt och hemskt krig är. Men det visar även fördelen av krig på ett lämpligt och bra sätt, fördelen är då ekonomisk och teknisk utveckling (i det "vinnande" landet).
Den är fantastiskt satirisk och är i exakt min typ av humor. Man kan inte få nog av de härliga motsägande situationerna som Yossarian hamnar i. Boken visar tydligt hur mycket information vi människor tar för givet och tolkar undermedvetet. Boken visar alla frågor som har uppenbara och skumma svar om man svarar raktfram och bokstavligen på dem utan att tolka "meningen" av frågan.
Det finns många härliga citat jag skulle kunna dra ut till er men det här inlägget är redan för långt. Jag måste dock fortsätta lite till för att inspirera er att läsa denna bok.
Från adlibris.se (säkerligen dubbelciterat från någon annanstans)
Joseph Heller's remarkable novel Catch-22 made its way immediately into the American psyche and came to symbolize the absurdity of war and of life. Catch-22 was recognized overnight as a classic and has sold nearly ten million copies in the United States alone. It remains perhaps the funniest—and the most serious—novel ever written about war, "an apocalyptic masterpiece," in the words of one reviewer. Catch-22 is like no other novel we have ever read. It has its own style, its own rationale, its own extraordinary character. It moves back and forth from hilarity to horror. It is outrageously funny and strangely affecting. It is totally original. It is set in the closing months of World War II, in an American bomber squadron on a small island off Italy. Its hero is a bombardier named Yossarian, who is frantic and furious because thousands of people he hasn't even met keep trying to kill him. (He has decided to live forever even if he has to die in the attempt.)
Frasen Catch-22 används ganska ofta i vårt moderna samhälle och syftar på en no-win situation, alltså ett läge där ingen vinner. Eller något som jag kallar för en "Cirkelreferens" där A måste finnas för att B skall finnas men B måste finnas för att A skall finnas. Inget kommer alltså att uppfyllas. Men här är den första referensen till Catch-22 ur boken. Den visar tydligt på vilken typ av situation en Catch-22 situation är.
There was only one catch and that was Catch-22, which specified that a concern for one's safety in the face of dangers that were real and immediate was the process of a rational mind. Orr was crazy and could be grounded. All he had to do was ask; and as soon as he did, he would no longer be crazy and would have to fly more missions. Orr would be crazy to fly more missions and sane if he didn't, but if he was sane he had to fly them. If he flew them he was crazy and didn't have to; but if he didn't want to he was sane and had to. Yossarian was moved very deeply by the absolute simplicity of this clause of Catch-22 and let out a respectful whistle. "That's some catch, that Catch-22," he [Yossarian] observed. "It's the best there is," Doc Daneeka agreed.
